Projekt 2017 I

JENNY WALKER

Utdrag ut Färg (2017) I

 

det är kärleken till färgen

som får oss att fortsätta

färgen som knastrar som vinyl

i rösten du lägger i min mun

 

självklart kan vi sätta färg

på allt vi rör oss inom

men världen utanför

är spackelblek

 

vi borde inte förlora oss

vi är det mest lyckade koncept

som fuktat en kudde

och i kinden som fryser fast

 

färg är det som får levandet

att komma, som får det värt

men dagen är mörkare än natten

och mörkast är fittan

 

.

 

ståndet är ett periskop

som vrider toppen

motvilligt, gradvist skakande

ett nickande medurs vridet

 

en algblomning lägger sig

som rost runt roten och gräset

min kropp är en monolit

som vill skjuta ut

 

jag för mig mot min mun

mitt stånd vilar som en björn

mot mitt skinn, vilande och varm

en teddykrage att öronnafsa

 

vilar den mot munnen

trösten i värmen och en droppe

som smörjer underläppen

som utsuget ur en kräfta

 

.

 

i sovandet är vi ensliga

som två stormar av ensamhet

med tyfoner som knarrar

i öronen bittert förgörande

 

din kuk smattrar mot fönstret

som hagel i hålborrandet

huden vaknar och såras

men kuken är öm som snö

 

i borrandet ögonen piggnas

med blånade kinder, kallnande

haglet smattrar mot hjässan

som om kuken slungas isär

 

tusentals flagor av rodnad

segnar ner från taket

armaturen slocknas och tändes

en storm forcerar vårt sår